Från tecknad film till fotboll
Alla som sett den tecknade Disneyklassikern Råttatouille känner igen filmens ledord -Alla kan laga mat!
Jag parafraserar med att hävda att: -Alla kan spela fotboll!
Det är därför det är världens största sport. Du kan göra bollen av trasiga strumpor, av gummisnoddar och papper. Jag har till och med sett munkar i Thailand stå och kicka en bambuboll mellan sig.

Lilla Degerfors kan komma till storstan och utmana på allvar. MFF med alla miljoner (nästan en miljard) kan ändå inte säkert alltid vinna. Ett lag med 20% bollinnehav kan vara lika nära att göra mål som sin motståndare. Man kan heta Diego Armando Maradona och mäta 166 cm och väga 77 kg eller heta Zlatan Ibrahimovic och vara 195 cm och väga 95 kg precis som en kan vara Peter Crouch och mäta 201 cm och väga 75 kg. Allt går vägen i denna underbara sport men ibland kan sporten ändå få en att nästan slita sitt hår i desperation. Det var så Kim kände igår där efter matchen. Han sa till och med något i stil med att det inte spelar någon roll hur mycket de tränar på vissa saker så kan en match ändå bli så här. Frågan är varför?

Har laget blivit för bra på vissa saker?
Bajen har under Hellberg blivit allt bättre på att hålla bollen inom laget, att inte slå felpass, på att överbelasta och på att återvinna bollen fort om den skulle förloras till det andra laget. För inte så länge sedan så fanns idén om att locka upp motståndarlaget och att växla tempo med ett längre pass som slår ut många spelare kanske en hel lagdel. Det handlade oftast om en genomskärare utmed backen. Undantagsvis har det den senaste tiden slagits lite långt på höjden med. Mot AIK senast och i några få andra matcher. Hahn har ibland satt igång med ett längre uppspel men under de senaste matcherna:  hemma mot Norrköping, Sirius och nu Degerfors har det blivit spel mot handbollsförsvar det vill säga att motståndarlagen ofta tryckts ned till att stå i sitt eget straffområde och precis strax utanför. Det var faktiskt så även under vissa perioder av matchen mot Mjällby. Anledningen till att det skiljde sig mot AIK var nog att Gnaget pressade högt och att underlaget gjorde det svårare att spela sig loss och förbi. Att försöka spela sig igenom hela tiden hade bara givit AIK en onödig möjlighet till höga bollvinster. Eftersom AIK också slår ganska många långbollar, kanske delvis för att Hammarbys press också är svår att möta, så blev ju spelet inte det roligaste att följa. Det påminde om fotbollen på de leriga tipsextraplanerna under lördagarna då spelare från båda lag kunde nicka bollen fram och tillbaka mellan sig så att det mer påminde om tennis bitvis. Eller så kunde målvakten slå en långboll som blev för lång och fångades upp av motståndarlagets målvakt varpå denne kunde slå en lika lång boll tillbaka. Det var faktiskt helt bisarrt och att både min far och jag allt som oftast skönt somnade till i soffan till sorlet, från den på den tiden ständigt sjungande publiken, var nog inte alls konstigt.

Fotbollsprofessorn
Med detta sagt så minns ni kanske också den norska fotbollsprofessorn Drillo?  Minns ni också hans devis som sprungit fram ur hans oändliga statistiska analyser av när mål görs i fotboll?
Han menade att det oftast blir mål inom 3-4 pass från att bollen vunnits från det andra laget. Han drev denna tes så långt att han att han sa att om ett lag inte lyckats komma till avslut inom denna mängd pass så kan de lika gärna ge bollen till det andra laget och sedan försöka vinna tillbaka den igen. Låter det tokigt? Ja på ett sätt men nog ligger det en del i det och även andra tränare som Stefan Billborn har förklarat att en bollförlust på rätt ställe på planen kan vara bra om det kan leda till att laget inom kort åter kan vinna tillbaka bollen men att motståndarlaget då istället gått ur försvarspositioner till anfallspositioner vilket gör det lättare att komma till avslut, alltså lättare för laget som först hade bollen och tappade den i rätt läge.  Egil ” Drillo” Olsen visade att taktiken kan fungera genom de framgångar han hade som tränare. Med norska landslaget blev det 46 vunna matcher, 26 oavgjorda och 16 förluster och kvalificering till VM både 1994 och 1998. Det är något som Norge haft svårt att upprepa trots världsspelare som Erling Håland och Martin Ödegård m fl i laget.

Vad innebär det här för Hammarby då?
Ja det är väl bara så att alla kan spela fotboll, med olika spelare, olika ekonomi och helt olika spelsätt och att det kan gå bra ändå. Det innebär INTE att Bajen ska börja spela Drillo-fotboll det är inte det jag menar. Jag tycker Hammarbys sätt att spela är oändligt mycket roligare att titta på än Drilloboll men jag vill också att vi ska vinna nog med matcher för att vinna pokaler och för att ta oss långt i Europaspel.
Hur ska Hammarby göra för att komma till fler klara målchanser, göra fler mål och därmed kunna vinna matcher fram över. Det är nog frågan som Kim med flera grubblar över, om inte dygnet runt, så i alla fall en stor del av tiden. Det finns så klart saker att göra men detta är så klart ett problem som även andra lag före Hammarby brottats med.

"Situationen" just nu
Som det är nu har Hammarby ofta ett stort bollinnehav, många inträden i motståndarnas straffområde och många avslut. Problemet är att ett bollinnehav utanför straffområdet där bajens spelare ständigt rör sig och får börja om mm innebär en hel del löpande. Så fort de inte rör sig så blir det omöjligt att luckra upp försvaret. Det innebär att hammarbyspelarna nog springer minst lika mycket som de lågt stående motsåndarna trots att Hammarby är bollförande i stort sett hela tiden. Detta kan leda till att motståndarna till och med är piggare än bajenspelarna i slutet av matchen.
Trots de många inträdena i straffområdet så kan de få inträden i bajens straffområde som motståndarna gör vara ännu farligare eftersom de ofta blir i omställningar där de kommer med lika många eller fler spelare som vi har kvar i att försvara med. Med så få spelare mellan målet och deras anfallare så är det lättare för dem att få fram ett skott på mål. Vilket vi såg när Pihlström och andra i Degerfors kunde komma till sådana avslutslägen. Bajen har ett stort antal avslut i de matcher jag nu tar upp men nästan alla dessa blockeras av motspelarnas köttmur. Det går nästan inte att få igenom bollen mitt framför mål där det annars är så bra att skjuta för att göra mål.

Vad ska de då göra istället?
Ja om motståndarlaget börjar lyfta upp spelare och tappar sitt handbollsförsvar och dessutom tappar boll lite slarvigt plus att inte alla i laget då omedelbart jobbar stenhårt hem till eget straffområde så är det inget problem för då finns det flera spelare som vi snabbt kan skicka upp bollen till vilka kan göra mål. En av dem heter Nahir Besara och när han fick bollen i ett sådant läge och det bara var två motståndarspelare som försökte blocka och inte fyra så satte han den direkt i mål vid stolproten.
Men om laget vi möter inte gör något misstag under en hel match, vilket det är väldigt svårt att inte göra, så måste vi ändå kunna komma till målchanser. 
Det är förstås detta som är ”The million dollar question” eller som det hette när jag var liten, 10.000-kronorsfrågan, ni som inte vet varför får fråga någon äldre om varför. Det kan handla om att få till fler inspel i boxen men då måste vi också ha spelare som rör sig mot bollen i boxen. Erabi är en sådan spelare som kan göra detta bra. Nu fick han några minuter mot Degerfors och förhoppningsvis kan han spela längre delar av matcher fram över. Paulos Abraham är bra på att dyka upp i box men som måste få rätt bollar. Vi kan inte fortsätta med inspel i straffområdet på felvända eller stillastående spelare. 
Tekie borde med sin kvickhet kunna göra egna räder i straffområdet förutsatt att någon täcker för honom bakåt vid eventuell bollförlust.

Ytterligare förslag på lösningar
I matchen igår gick Bajen ned på trebackslinje i andra halvlek och precis som Victor Eriksson är önskvärd att ha som en sista utpost framför eget mål så skulle han vara väldigt lämplig att ha som inspelspunkt i motståndarnas box. Han har sökt sig långt upp ibland och vunnit boll strax utanför motståndarnas straffområde men ännu inte varit inne i motståndarnas straffområde mer än på hörnor och frisparkar.
En är också sugen på att få se vad Kaboré kan göra på små ytor precis utanför och i ett motståndarstraffområde. På träning har han ju sett ut som en idealisk spelare för dessa tillfällen. En som kan avsluta med båda fötterna, med låg tyngdpunkt, som är stark i kroppen och som gör allt för att bollen ska in. Han tar avslut med tåpaj eller liggandes om det så ska behövas.

Att byta in spelare som kommer med energi är också ett framgångskoncept tror jag. Bajen får löpa mycket och mattas men det också tungt mentalt för motståndarna att bara försvara och det tröttar också ut. På grund av detta är byten viktiga att göra. Jonathan Karlsson bidrog med ny fart mot Degerfors när han kom in med bra energi och tog jobbet såväl defensivt som offensivt. Hans underbara cut-back inspel skulle så klart ha gått till någon hammarbyspelare som kunnat avsluta från nära håll och kanske gjort mål. Att ingen fanns där var märkligt! Kanske hade laget gått för mycket in i att endast försvara resten av matchen.

En annan sak som jag tagit upp innan är Madjeds fina teknik för att snabbt komma till avslut genom att ta emot pass med fel fot och sedan ladda för skott. Att öva mycket på snabba avslut och att dyka på returer mm, att skjuta mot egna spelare som styr bollen vidare mot mål mm borde kanske också vara lämpligt.

Avslutning med en framåtblick
Det måste gå att hitta metoder för att skapa mer farligheter när vi är så nära motståndarnas straffområde en så lång tid av matcherna. Jag hoppas att detta kommer utvecklas. Lyckas det så är det nog den sista pusselbiten för att laget verkligen kunna vara med hela vägen i tävlan om guldet. Detta sagt under förutsättningarna att truppen inte ändras för mycket och att inte andra lag heller lyckas förstärka sina lag på ett exceptionellt sätt under sommarfönstret.