Malmö
2025-05-01 21:10
En Snapphane som Spanar - från solsidan av Malmö Stadion
Träden lyser gröna i Pildammsparken och sommaren känns redan ha gjort sitt intåg. För första gången i år fick mina knän andas fritt när jag strosade upp mot Malmö Stadion för att spana in dagens träning.
Philip Thomsen
1 kommentarer
En del har hunnit hända sedan jag senast satte mig ner för att skrapa ihop en rapport. Härom veckan kom den tunga nyheten att Stinalisa Johanssons säsong är över. Nu väntar operation och en lång rehabilitering. Oerhört tråkigt, förstås – och man kan bara hoppas att vägen tillbaka blir så rak och trygg som möjligt.
Resultatmässigt har damerna följt upp sin fina inledning med en 4–1-seger borta mot AIK och ett väldigt starkt kryss hemma mot guldkandidaterna Hammarby. Jag ska inte sticka under stol med att jag inte såg den poängen komma. Bajen har öst på i starten av DamAllsvenskan och spelade Champions League så sent som i vintras – och gjorde det med hedern i behåll.
Så all heder till Valfridsson, Östergren och hela ledarstaben. Men också till scouting och rekrytering – det här laget är bättre än många förståsigpåare och experter hade vågat ana redan nu.
Nu bjuder jag in till Snapphanens Hjärnkontor igen. Där kugghjulen snurrar, dammråttorna dansar över golvet i korsdraget från en gläntad dörr, och tankarna far åt alla håll.
Resultaten hittills har varit över förväntan – och blir bara mer imponerande när man ser till vilka som saknats. Rutinerade Sanna Kullberg och nyförvärvet från Piteå, Ellen Löfqvist, har båda varit borta i backlinjen. Och Stinalisa Johansson, som nu är korsbandsskadad, missade dessutom flera av de första tävlingsmatcherna på grund av sjukdom.
Att kalla lagets bänk för tunn känns som en underdrift. Mot Hammarby kunde man inte ens fylla ut hela matchtruppen, eftersom F19-spelarna var iväg.
Malmö FF hade säkert kunnat värva spelare i vintras för att fylla ut bredden – dugliga spelare som varit tillgängliga. Men min känsla är att Maxim och Danne siktar högre än så. Spetsspelarpoolen är större i sommarfönstret än den var i vintras, och dessutom: utifrån sett har nog många varit lite avvaktande till att ta klivet till en nykomling i Damallsvenskan.
Pang!
Dörren till Hjärnkontoret slog igen bakom mig. Dags att lämna funderingar och framtidsplaner åt sidan. Det är dags för det jag gör bäst – att rapportera mina spaningar från dagens träning inför bortamatchen mot Linköping.
Det första som mötte mig när jag närmade mig Malmö Stadion var manliga röster som ekade innanför den vita, klassiska grytan. Först trodde jag att damerna tjuvstartat träningen innan utsatt tid, men när jag kikade in genom grindarna på bortaläktaren såg jag bara spelare i rött ute på planen. Jaha, tänkte jag, har de ändrat tiden – eller är det kanske ingen träning alls idag?
Innan jag hann gräva fram mobilen för att dubbelkolla, stack en ljusblå figur ut huvudet ur spelargången. En stund senare hade jag vandrat runt till andra sidan, där hela den tillgängliga damtruppen stod samlad och väntade rastlöst vid sidlinjen. Ariana FC:s herrar höll fortfarande på med sin träning – och MFF:s damer fick snällt vänta på sin tur.
I väntan på att Ariana skulle avsluta sitt, i bästa fall, övergående träningspass tog denne snapphane plats på södra läktaren. Bland spelarna nere vid sidan av planen noterade jag med glädje att Ellen Löfqvists ansikte återigen fanns med i leden.
När de rödklädda Ariana-spelarna till sist samlade sig för att lämna planen hörde jag plötsligt en röst som väckte varje fiber i kroppen. I samlingen stod ingen mindre än HIF-ikonen Mattias Lindström och höll ett tal. Min första instinkt? Att ta av mig skon och huta iväg den mot honom – ett kvitto på att jag aldrig riktigt förlåtit den vansinniga attacken han gjorde mot Guillermo Molins i århundradets derby mot HIF under vårt guldår 2010. Men jag behärskade mig. Ironin av att just han, en Helsingborgare av rang, nu arbetar på Malmö Stadion till vardags – och för ett Malmö-lag dessutom – var nästan för poetisk för att förstöra med skokastning.
För tredje gången måste jag nu påpeka det: Ariana FC:s träning gick återigen över tiden. Det ledde till att fysansvarige Jared Wallace inte fick möjlighet att avsluta sin uppvärmning med något av sina förberedda tävlingsmoment. Istället fick det bli den klassiska, lite mer återhållsamma uppvärmningen på tio minuter.
Vad som hände sedan kommer knappast som en chock för er som följer dessa rapporter.
Rikard Östergren tog över – och förstås: en passningsövning stod på schemat.
Laget delades in i två grupper på varsin station. Fyra slalompinnar bildade en rektangulär form – med mitt ögonmått uppskattar jag ytan till 10 x 3 meter – och koner var placerade snett ut från pinnarna. Två bollar sattes i spel, en från vardera kortsida.
En spelare stod vid varje kon och slalompinne.
Alla fyra spelare på ena sidan av rektangeln spelade tillsammans i ett flytande mönster. Låt oss ta ett exempel: Kanutte inleder med en passning mot närmaste pinne, där Agnes möter upp och spelar vägg tillbaka. Kanutte slår då en diagonal passning till nästa pinne, där ytterligare ett väggspel väntar. Samtidigt har spelaren vid motsvarande kon startat en rak löpning i djupled, och uppgiften för Sara blir nu att sätta bollen precis på foten i fart.
"Halt! Halt! Halt!" ropar Östergren plötsligt och avbryter övningen efter några rotationer. Han påpekar att passningen i djupled ska slås på utsidan av den andra slalompinnen – inte emellan de båda pinnarna.
Jag noterade också att några spelare missade vikten av att tajma sin löpning rätt. Slalompinnarna fungerade i praktiken som en offsidelinje – en detalj som inte dröjde länge innan Östergren tog upp även den. Med sin karaktäristiska tydlighet stannade han upp spelet och förklarade poängen för hela gruppen.
I moment två var det Hoff som startade sekvensen från sin kon med en lång diagonal passning till Tuva vid den bortre pinnen. Samtidigt skulle Kanutte, från den närmare pinnen, droppa in centralt i banan. Tuva väggspelade tillbaka till henne, och nu var det norskan som bar ansvaret för att sätta nästa passning i sidled – ut till den löpare som tajmat sin start.
Efter fem minuters spel på varje station ljöd pipan två korta signaler.
"Yes! Have a drink!" ropade Östergren.
Fystränare Bruno Almeida tog sedan vid med några snabbhetstester. Ett par av seniorspelarna stod över, vilket visade sig ha sin förklaring. Nästa del av träningen avslöjade varför flera yngre spelare från F19 fanns med i truppen denna dag.
Det var dags för 10 mot 10 med fokus på att finslipa detaljer inför mötet med Linköping – framför allt hur de spelar sig ur pressen från målvakten och upp i banan.
Laguppställningarna:
Startelvan från Bajen-matchen var intakt:
Backlinje: Hoff, Lilja, Mårtensson och Inés.
Mittfält: Mia Persson och Matilda Kristell centralt, med Izzy D’Aquila i rollen som offensiv tia.
Anfall: Skoog och Kosola på kanterna med Sara Kanutte i mitten.
Orange-laget bestod av ett par bekanta namn, men också flera yngre spelare från de undre leden:
Backlinje: Wilma Ceder, Elin Björklund (i grön väst som försiktighetsåtgärd), Ia Berglund samt en F19-spelare.
Mittfält: Åström, Lovisa Gustafsson och Tilde Wahlgren.
Anfall: Bea Persson och Mayar Khatawi på kanterna, med Alexia Mitkovska centralt.
Det hände en del direkt i första spelet.
Blått satte in en intensiv hög press, men Ia Berglund visade rutin när hon hjälpte sin unga kollega som hamnat under tryck på vänsterkanten. Hon hittade upp till Alexia Mitkovska som tog emot och vände upp med en fin första touch, innan hon flikade fram bollen med yttersidan till Bea Persson längs långlinjen. Bea spelade tillbaka – genom att tunnla Hoff – och Alexia lyckades hålla undan en vilt kämpande Nellie Lilja och fullbordade omställningen.
Men det snabba anfallet rann ut i sanden kort därefter, när Lilja snabbt revanscherade sig och stoppade ett sidledspass från Bea.
I nästa moment löste Blått den orangea pressen med ett mönsteranfall.
Det började med Kristell på egen planhalva, som spelade ut till Skoog på kanten. Tuva vände in och hittade Izzy i mittcirkeln. Amerikanskan vände upp och serverade Kanutte längre upp i banan, som i sin tur släppte vidare till en rättvänd Mia Persson centralt. Mia tog med sig bollen med fart och rullade ut den till Kosola på högerkanten. Finskan slog ett lågt inlägg mot första stolpen där Kanutte kom perfekt i steget – men avslutet med knäet satt mitt på Moa Öhman i mål, som räddade ett anfall som förtjänade bättre öde.
A-laget satte sitt presspel på plats och skapade flera lovande omställningar – men gång på gång strandade anfallen i sista tredjedelen, ofta med avslut som seglade en eller två meter över ribban.
Den hetaste chansen för blått kom efter en intensiv sekvens där de vann tre dueller i rad. Först bröt Tuva Skoog mot Wahlgren och skarvade upp bollen i luften. Nästa närkamp stod mellan Izzy och Wilma Ceder, där båda kastade sig in med fötterna först – men det var Izzy som gick segrande ur duellen, även om bollen bara rullade någon meter framåt. Där möttes Kanutte och Wahlgren i ett riktigt styrkeprov, innan norskan spelade tillbaka bollen. Genom några snabba passningar från Skoog via Mia Persson hittade blått ut på djupet till Izzy, som i sin tur serverade Kanutte ett perfekt inspel in i boxen.
Men avslutet blev för tamt – rakt på målvakten, som enkelt kunde rädda.
Tilde Wahlgren räddade sitt lag när Tuva Skoog tog sig förbi sin försvarare och slog ett lågt inspel från kortlinjen in i boxen. Mia Persson mötte bollen med en distinkt bredsida – men där stod Tilde, bara någon meter framför mållinjen, och täckte undan avslutet. Ett ihopslag följde, och efter en snabb rensning ut till Kristell såg det ut som att blått skulle kunna fånga upp andra bollen – men Matilda fick en total snedträff, och chansen rann ut i sanden.
Valfridsson nöjde sig där. En kort vattenpaus följde innan lagen samlades igen för en avslutande sjuminutersmatch.
Match händelser:
2’ På högerkanten hittar Hoff in till Mia Persson strax ovanför mittcirkeln. Mia sätter snabbt bollen i djupled till Katariina Kosola, som smugit in centralt i straffområdet. Det är ett gyllene läge – helt fri med bollen framför mål. Men här visar finskan att hon i grunden är ytterback snarare än anfallare. Istället för att avsluta själv försöker hon spela snett i sidled till Sara Kanutte. Björklund hinner emellan, kliver in och bryter passningen, och Borg plockar upp bollen utan problem.
3’ Inés kastar ett inkast högt upp i banan och hittar Kanutte felvänd inne i straffområdet. Norskan håller undan sin försvarare och lägger upp bollen för Kosola, som kommer löpande utanför boxen. Denna gång tvekar hon inte – men Emelie Borg står rätt placerad och klistrar det låga avslutet säkert.
4’ Mayar Khatawi bjuder på en Otto Rosengren-inspirerad snurrfint som får Inés att svaja. Men på nästa överstegsfint kliver Kristell in resolut och bryter med precision. Det blåa laget trycker upp direkt i ett intensivt pressmoment som stressar Borg, som inte ser någon annan utväg än att rensa bollen rakt ut över sidlinjen.
7’ Tuva Skoog får tag i bollen centralt strax utanför straffområdet. På uppstuds laddar hon kanonen – ett vristskott med allt bakom sig. Bollen visslar genom luften men seglar drygt en meter över ribban.
"Vi bryter där!" ropar Jonas Valfridsson – och därmed är huvuddelen av träningen avslutad.
Som avslutning rullar man ihop målen och kör intensiva 3-mot-2-dueller, där lagen ständigt byter roller. Spelare roteras snabbt ut och in, och fokus ligger på beslutsfattande i trånga ytor med hög puls.
Första maj. Arbetarrörelsens dag.
Snapphanen demonstrerar – genom att låta målskyttarna tala för sig själva.
Det var erfarenhet mot ungdom, men Mia Persson valde att ställa sig på de ungas barrikad.
Här är målprotokollet:
1–0 Izzy (blått)
2–0 Mitkovska
2–1 Gustafsson (orange)
3–1 Kanutte
4–1 Kanutte
4–2 Plantin
4–3 Plantin – upp i nättaket
4–4 Plantin
5–4 Lilja
5–5 Plantin – på retur efter ribbträff av Tilde
6–5 Mitkovska
7–5 Bea P
7–6 Plantin
8–6 Bea P
8–7 Mayar
8–8 Gustafsson
8–9 Plantin
8–10 Mayar
8–11 Gustafsson – nättaket
9–11 Lovisa (talang)
9–12 Åström
Och med det blåste domaren för sista gången. Orange drog det längsta strået efter en svängig och målrik kamp.
Dagens prisutdelning, Hunden, Katten och glASSEn.
Dagens Hund: Katariina Kosola
Finsk sisu personifierad. Vår ytterback i offensiv exil. Klarar rollen som ytter med heder och visar att hon har fler verktyg i sin låda än vad många trodde.
Dagens Katt: Matilda Kristell
Ta i trä – men det ser ut som om Kristell är på riktigt gång igen. Bollvinnare, passningspunkt och en trygg motor centralt idag.
Dagens Glass: Anna Plantin
Målkalasets drottning i 3vs2-spelet. När det luktar nätmaskor står Plantin redo – med snärt, kyla och klass.
Det var allt från mig för den här gången. Lämna gärna en kommentar, en tumme upp eller dela artikeln på era sociala medier så att fler himmelsblå kan få en inblick i vad som händer på träningarna.
Tills nästa rapport – Köszönöm!
Resultatmässigt har damerna följt upp sin fina inledning med en 4–1-seger borta mot AIK och ett väldigt starkt kryss hemma mot guldkandidaterna Hammarby. Jag ska inte sticka under stol med att jag inte såg den poängen komma. Bajen har öst på i starten av DamAllsvenskan och spelade Champions League så sent som i vintras – och gjorde det med hedern i behåll.
Så all heder till Valfridsson, Östergren och hela ledarstaben. Men också till scouting och rekrytering – det här laget är bättre än många förståsigpåare och experter hade vågat ana redan nu.
Nu bjuder jag in till Snapphanens Hjärnkontor igen. Där kugghjulen snurrar, dammråttorna dansar över golvet i korsdraget från en gläntad dörr, och tankarna far åt alla håll.
Resultaten hittills har varit över förväntan – och blir bara mer imponerande när man ser till vilka som saknats. Rutinerade Sanna Kullberg och nyförvärvet från Piteå, Ellen Löfqvist, har båda varit borta i backlinjen. Och Stinalisa Johansson, som nu är korsbandsskadad, missade dessutom flera av de första tävlingsmatcherna på grund av sjukdom.
Att kalla lagets bänk för tunn känns som en underdrift. Mot Hammarby kunde man inte ens fylla ut hela matchtruppen, eftersom F19-spelarna var iväg.
Malmö FF hade säkert kunnat värva spelare i vintras för att fylla ut bredden – dugliga spelare som varit tillgängliga. Men min känsla är att Maxim och Danne siktar högre än så. Spetsspelarpoolen är större i sommarfönstret än den var i vintras, och dessutom: utifrån sett har nog många varit lite avvaktande till att ta klivet till en nykomling i Damallsvenskan.
Pang!
Dörren till Hjärnkontoret slog igen bakom mig. Dags att lämna funderingar och framtidsplaner åt sidan. Det är dags för det jag gör bäst – att rapportera mina spaningar från dagens träning inför bortamatchen mot Linköping.
Det första som mötte mig när jag närmade mig Malmö Stadion var manliga röster som ekade innanför den vita, klassiska grytan. Först trodde jag att damerna tjuvstartat träningen innan utsatt tid, men när jag kikade in genom grindarna på bortaläktaren såg jag bara spelare i rött ute på planen. Jaha, tänkte jag, har de ändrat tiden – eller är det kanske ingen träning alls idag?
Innan jag hann gräva fram mobilen för att dubbelkolla, stack en ljusblå figur ut huvudet ur spelargången. En stund senare hade jag vandrat runt till andra sidan, där hela den tillgängliga damtruppen stod samlad och väntade rastlöst vid sidlinjen. Ariana FC:s herrar höll fortfarande på med sin träning – och MFF:s damer fick snällt vänta på sin tur.
I väntan på att Ariana skulle avsluta sitt, i bästa fall, övergående träningspass tog denne snapphane plats på södra läktaren. Bland spelarna nere vid sidan av planen noterade jag med glädje att Ellen Löfqvists ansikte återigen fanns med i leden.
När de rödklädda Ariana-spelarna till sist samlade sig för att lämna planen hörde jag plötsligt en röst som väckte varje fiber i kroppen. I samlingen stod ingen mindre än HIF-ikonen Mattias Lindström och höll ett tal. Min första instinkt? Att ta av mig skon och huta iväg den mot honom – ett kvitto på att jag aldrig riktigt förlåtit den vansinniga attacken han gjorde mot Guillermo Molins i århundradets derby mot HIF under vårt guldår 2010. Men jag behärskade mig. Ironin av att just han, en Helsingborgare av rang, nu arbetar på Malmö Stadion till vardags – och för ett Malmö-lag dessutom – var nästan för poetisk för att förstöra med skokastning.
För tredje gången måste jag nu påpeka det: Ariana FC:s träning gick återigen över tiden. Det ledde till att fysansvarige Jared Wallace inte fick möjlighet att avsluta sin uppvärmning med något av sina förberedda tävlingsmoment. Istället fick det bli den klassiska, lite mer återhållsamma uppvärmningen på tio minuter.
Vad som hände sedan kommer knappast som en chock för er som följer dessa rapporter.
Rikard Östergren tog över – och förstås: en passningsövning stod på schemat.
Laget delades in i två grupper på varsin station. Fyra slalompinnar bildade en rektangulär form – med mitt ögonmått uppskattar jag ytan till 10 x 3 meter – och koner var placerade snett ut från pinnarna. Två bollar sattes i spel, en från vardera kortsida.
En spelare stod vid varje kon och slalompinne.
Alla fyra spelare på ena sidan av rektangeln spelade tillsammans i ett flytande mönster. Låt oss ta ett exempel: Kanutte inleder med en passning mot närmaste pinne, där Agnes möter upp och spelar vägg tillbaka. Kanutte slår då en diagonal passning till nästa pinne, där ytterligare ett väggspel väntar. Samtidigt har spelaren vid motsvarande kon startat en rak löpning i djupled, och uppgiften för Sara blir nu att sätta bollen precis på foten i fart.
"Halt! Halt! Halt!" ropar Östergren plötsligt och avbryter övningen efter några rotationer. Han påpekar att passningen i djupled ska slås på utsidan av den andra slalompinnen – inte emellan de båda pinnarna.
Jag noterade också att några spelare missade vikten av att tajma sin löpning rätt. Slalompinnarna fungerade i praktiken som en offsidelinje – en detalj som inte dröjde länge innan Östergren tog upp även den. Med sin karaktäristiska tydlighet stannade han upp spelet och förklarade poängen för hela gruppen.
I moment två var det Hoff som startade sekvensen från sin kon med en lång diagonal passning till Tuva vid den bortre pinnen. Samtidigt skulle Kanutte, från den närmare pinnen, droppa in centralt i banan. Tuva väggspelade tillbaka till henne, och nu var det norskan som bar ansvaret för att sätta nästa passning i sidled – ut till den löpare som tajmat sin start.
Efter fem minuters spel på varje station ljöd pipan två korta signaler.
"Yes! Have a drink!" ropade Östergren.
Fystränare Bruno Almeida tog sedan vid med några snabbhetstester. Ett par av seniorspelarna stod över, vilket visade sig ha sin förklaring. Nästa del av träningen avslöjade varför flera yngre spelare från F19 fanns med i truppen denna dag.
Det var dags för 10 mot 10 med fokus på att finslipa detaljer inför mötet med Linköping – framför allt hur de spelar sig ur pressen från målvakten och upp i banan.
Laguppställningarna:
Startelvan från Bajen-matchen var intakt:
Backlinje: Hoff, Lilja, Mårtensson och Inés.
Mittfält: Mia Persson och Matilda Kristell centralt, med Izzy D’Aquila i rollen som offensiv tia.
Anfall: Skoog och Kosola på kanterna med Sara Kanutte i mitten.
Orange-laget bestod av ett par bekanta namn, men också flera yngre spelare från de undre leden:
Backlinje: Wilma Ceder, Elin Björklund (i grön väst som försiktighetsåtgärd), Ia Berglund samt en F19-spelare.
Mittfält: Åström, Lovisa Gustafsson och Tilde Wahlgren.
Anfall: Bea Persson och Mayar Khatawi på kanterna, med Alexia Mitkovska centralt.
Det hände en del direkt i första spelet.
Blått satte in en intensiv hög press, men Ia Berglund visade rutin när hon hjälpte sin unga kollega som hamnat under tryck på vänsterkanten. Hon hittade upp till Alexia Mitkovska som tog emot och vände upp med en fin första touch, innan hon flikade fram bollen med yttersidan till Bea Persson längs långlinjen. Bea spelade tillbaka – genom att tunnla Hoff – och Alexia lyckades hålla undan en vilt kämpande Nellie Lilja och fullbordade omställningen.
Men det snabba anfallet rann ut i sanden kort därefter, när Lilja snabbt revanscherade sig och stoppade ett sidledspass från Bea.
I nästa moment löste Blått den orangea pressen med ett mönsteranfall.
Det började med Kristell på egen planhalva, som spelade ut till Skoog på kanten. Tuva vände in och hittade Izzy i mittcirkeln. Amerikanskan vände upp och serverade Kanutte längre upp i banan, som i sin tur släppte vidare till en rättvänd Mia Persson centralt. Mia tog med sig bollen med fart och rullade ut den till Kosola på högerkanten. Finskan slog ett lågt inlägg mot första stolpen där Kanutte kom perfekt i steget – men avslutet med knäet satt mitt på Moa Öhman i mål, som räddade ett anfall som förtjänade bättre öde.
A-laget satte sitt presspel på plats och skapade flera lovande omställningar – men gång på gång strandade anfallen i sista tredjedelen, ofta med avslut som seglade en eller två meter över ribban.
Den hetaste chansen för blått kom efter en intensiv sekvens där de vann tre dueller i rad. Först bröt Tuva Skoog mot Wahlgren och skarvade upp bollen i luften. Nästa närkamp stod mellan Izzy och Wilma Ceder, där båda kastade sig in med fötterna först – men det var Izzy som gick segrande ur duellen, även om bollen bara rullade någon meter framåt. Där möttes Kanutte och Wahlgren i ett riktigt styrkeprov, innan norskan spelade tillbaka bollen. Genom några snabba passningar från Skoog via Mia Persson hittade blått ut på djupet till Izzy, som i sin tur serverade Kanutte ett perfekt inspel in i boxen.
Men avslutet blev för tamt – rakt på målvakten, som enkelt kunde rädda.
Tilde Wahlgren räddade sitt lag när Tuva Skoog tog sig förbi sin försvarare och slog ett lågt inspel från kortlinjen in i boxen. Mia Persson mötte bollen med en distinkt bredsida – men där stod Tilde, bara någon meter framför mållinjen, och täckte undan avslutet. Ett ihopslag följde, och efter en snabb rensning ut till Kristell såg det ut som att blått skulle kunna fånga upp andra bollen – men Matilda fick en total snedträff, och chansen rann ut i sanden.
Valfridsson nöjde sig där. En kort vattenpaus följde innan lagen samlades igen för en avslutande sjuminutersmatch.
Match händelser:
2’ På högerkanten hittar Hoff in till Mia Persson strax ovanför mittcirkeln. Mia sätter snabbt bollen i djupled till Katariina Kosola, som smugit in centralt i straffområdet. Det är ett gyllene läge – helt fri med bollen framför mål. Men här visar finskan att hon i grunden är ytterback snarare än anfallare. Istället för att avsluta själv försöker hon spela snett i sidled till Sara Kanutte. Björklund hinner emellan, kliver in och bryter passningen, och Borg plockar upp bollen utan problem.
3’ Inés kastar ett inkast högt upp i banan och hittar Kanutte felvänd inne i straffområdet. Norskan håller undan sin försvarare och lägger upp bollen för Kosola, som kommer löpande utanför boxen. Denna gång tvekar hon inte – men Emelie Borg står rätt placerad och klistrar det låga avslutet säkert.
4’ Mayar Khatawi bjuder på en Otto Rosengren-inspirerad snurrfint som får Inés att svaja. Men på nästa överstegsfint kliver Kristell in resolut och bryter med precision. Det blåa laget trycker upp direkt i ett intensivt pressmoment som stressar Borg, som inte ser någon annan utväg än att rensa bollen rakt ut över sidlinjen.
7’ Tuva Skoog får tag i bollen centralt strax utanför straffområdet. På uppstuds laddar hon kanonen – ett vristskott med allt bakom sig. Bollen visslar genom luften men seglar drygt en meter över ribban.
"Vi bryter där!" ropar Jonas Valfridsson – och därmed är huvuddelen av träningen avslutad.
Som avslutning rullar man ihop målen och kör intensiva 3-mot-2-dueller, där lagen ständigt byter roller. Spelare roteras snabbt ut och in, och fokus ligger på beslutsfattande i trånga ytor med hög puls.
Första maj. Arbetarrörelsens dag.
Snapphanen demonstrerar – genom att låta målskyttarna tala för sig själva.
Det var erfarenhet mot ungdom, men Mia Persson valde att ställa sig på de ungas barrikad.
Här är målprotokollet:
1–0 Izzy (blått)
2–0 Mitkovska
2–1 Gustafsson (orange)
3–1 Kanutte
4–1 Kanutte
4–2 Plantin
4–3 Plantin – upp i nättaket
4–4 Plantin
5–4 Lilja
5–5 Plantin – på retur efter ribbträff av Tilde
6–5 Mitkovska
7–5 Bea P
7–6 Plantin
8–6 Bea P
8–7 Mayar
8–8 Gustafsson
8–9 Plantin
8–10 Mayar
8–11 Gustafsson – nättaket
9–11 Lovisa (talang)
9–12 Åström
Och med det blåste domaren för sista gången. Orange drog det längsta strået efter en svängig och målrik kamp.
Dagens prisutdelning, Hunden, Katten och glASSEn.
Dagens Hund: Katariina Kosola
Finsk sisu personifierad. Vår ytterback i offensiv exil. Klarar rollen som ytter med heder och visar att hon har fler verktyg i sin låda än vad många trodde.
Dagens Katt: Matilda Kristell
Ta i trä – men det ser ut som om Kristell är på riktigt gång igen. Bollvinnare, passningspunkt och en trygg motor centralt idag.
Dagens Glass: Anna Plantin
Målkalasets drottning i 3vs2-spelet. När det luktar nätmaskor står Plantin redo – med snärt, kyla och klass.
Det var allt från mig för den här gången. Lämna gärna en kommentar, en tumme upp eller dela artikeln på era sociala medier så att fler himmelsblå kan få en inblick i vad som händer på träningarna.
Tills nästa rapport – Köszönöm!
