419 dagar sedan tog GAIS sin första vinst i Allsvenskan på 12 år, då var det borta mot Värnamo i Borås. Det var långt ifrån GAIS bästa match men det var ett hungrigt lag, ett lag som ville visa att de hör hemma i finrummet. Idag var det långt ifrån samma historia det kändes som GAIS hade tappat motivationen, glöden, hungern & viljan, idag var det många alibispelare på planen spelare som tycker sig vara för bra och inte lägger ned det jobbet som krävs för att vinna en match i Allsvenskan.

Inför matchen

Inför matchen kändes det som att detta var en måstematch för GAIS om man inte ville ställa om kursen mot en bottenstrid i Allsvenskan. Det var lurigt på förhand med tanke på att Värnamo inte vunnit en match ännu och vad de sätter för hjärnspöken hos gaisspelarna. Det kändes som att det var ett GAIS som i stort sett bara kunde förlora tre poäng och det är alltid svårt att hitta motivationen då.

Gais ställde upp med följande elva:
Mergim
Wängberg – Ågren – Frej – Wendin Thomasson
Milovanovic – Åberg – Boudri
Lundgren – Hedlund – Amatkarijo

Matchen

Redan efter 8 minuter skulle det första målet på Gamla Ullevi komma det efter att Wendin Thomasson slått en magisk inläggsfrispark på Oskar Ågrens huvud som bara styrde in den bakom Värnamos burväktare. Därefter följde kanske Allsvenskans hittills tråkigaste match, GAIS hade mycket av bollen men skapade föga samma med Värnamo, det var lite halvchanser här och där men det var inga heta lägen för något av lagen under första halvlek. Efter 20 minuter in i andra halvlek skulle Värnamo sticka fram och peta in en boll, det gjorde de genom att Bosco Kalou fick en boll utanför straffområdet som han skjuter på Ågrens fot vilket gör att bollen får en perfekt boll bana ner mot den bortre stolproten och kvitteringen för Värnamo var ett faktum. Efter kvitteringen så är det GAIS som har mer och mer boll men likt hela säsongen skapas fruktansvärt lite farliga målchanser. Fulltidsvisslan ljuder och 1-1 mot Värnamo möts av spridda burop.


Analysen

Den mentala faktorn i fotboll är så otroligt viktig och om GAIS blir bekväma mot Värnamo så blir det såhär och då är det så tydligt att vi inte orkar komma upp i nivå. Man kan snacka om high block, low block, fas 1 spel och fas 3 spel men vad spelar det för roll om man inte kämpar. Efter 1-0 känns det som att gaisspelarna tror att de redan vunnit matchen och de slutar följa matchplanen, slutar slå hotande passningar och de slutar spela som GAIS. Efter 1-0 är det så sjukt många alibispelare på planen alltså spelare som tror att det är mycket bättre än vad det är, spelarna lägger inte ned jobbet som krävs, tar inga risker och de springer runt och försöker vara allmänt sköna med bollen istället för att vara raka och skoningslösa. Jag saknar mitt GAIS, vart är dårarna från stan?

Robin Wendin Thomassons vänsterfot är så otroligt bra och det är tack vare den vi gör målet idag. Det hotet som Wendin erbjuder på fasta är något utöver det vanliga och det kan sannerligen vara en nyckel för GAIS överlevnad den här säsongen om anfallsspelet fortsätter på inslagen väg.

En annan sak som skänkte mig lite glädje var att få se Jocke Åberg spela fotboll igen för under de första 45 minuterna tycker jag han är riktigt bra, han dikterar tempot på ett fint sätt, fördelar boll som den Åberg man är van vid att se. Sen i den andra halvleken får han det lite tufft men vad kan man förvänta sig av en spelare som varit skadad under en längre tid.

Nästa match

Det är en vecko omgång nu härnäst och GAIS spelar på onsdag, då ställs atleterna mot Halmstad BK på Örjans Vall. Det är matchstart 19:00, se till att boka er med Gårdakvarnens bussar och ta er dit för att stötta Grönsvart. Heja GAIS!