Före match konstaterade jag att det enda offensiva alternativet på avbytarbänken i Jesper Westermarks frånvaro var Nuurdin Ali Mohudin och tänkte att BoIS offensiv känns väldigt tunn. 19 minuter senare hade Varberg gjort 4-0 på ett yrvaket Landskrona som väl måste haft det där derbyt för bara tre dagar sedan i benen ändå? 

Det har talats mycket om Oliver Alfonsi i vår. Både hans fina start på serien men även den där stämpeln som en “begränsad” fotbollsspelare. Men jag vet inte jag, kanske är det den där “flaxiga” stilen som påverkar? Men inlägget fram till Marc Tokich 1-0 är inget annat än ren och skär klass! För att inte tala om kanonen upp i krysset till 2-0. 

På 9 matcher är nu Alfonsi uppe i sju mål och en assist och toppar skytteligan i ensamt majestät. Ifjol gjorde den jämnårige och hyllade Isak Bjerkebo 11 mål och 1 assist men då på 30 matcher. Just saying. Av Alfonsi får du också ett hårt jobb för laget och jag antar att den fortsatt arbetslöse pappa Joakim myser framför skärmen i huset nere i Spanien. Eller var han nu befinner sig. 

Kevin Nyarko fick chansen och som han tog den! Snacka om hårt jobb av denna ettriga lilla tanks till spelare. Ja det är faktiskt svårmotiverat att en sådan spelare ska hållas utanför startelvan. Och på de offensiva positionerna tycker jag att en spelare som Laorent Shabani har en del att bevisa. Nyarko fick också kröna sin insats genom att rulla in Varbergs sista mål för kvällen - redan i den nittonde minuten då.

Dessförinnan hade Alfonsi gjort mer av ett typiskt “alfonsi-mål” fram till 3-0. Prickat en försvarares skalle och därefter Shabanis dito som som tur var hade hunnit ta sig in bakom mållinjen innan bollen träffade honom. Men det krävdes en vaken linjeman för att få målet bekräftat. 

Denna tidiga målexplosion av BoIS satte förstås sin prägel på resten av matchen som många nog ansåg avgjord redan efter 19 spelade minuter. Själv satt jag fortsatt på spänn och funderade på det där undret i Berlin, ni vet. Kunde Sverige borta mot Tyskland så kan nog fan Landskrona! Varbergs seger kändes dock aldrig hotad trots två sent insläppta mål. 

Det första i matchminut 81 får Fredrik Andersson ta på sig som var alldeles för sen med att backa hem i mål efter att Varberg haft en hörna. Lobben från Christian Stark var dock snygg. Det andra reduceringsmålet kom på hörna av gamle boisaren Victor Karlsson följd av en dubbelnick genom ett passivt BoIS-försvar. Men det må väl vara hänt en dag som denna. 

Före match undrade jag om Varbergs BoIS kunde repa sig direkt efter smällen mot Örgryte? Svaret blev ett rungande JA! 

Förutom ovan nämnda fadäser mot slutet var det strukturerade försvarsspelet tillbaka över hela planen. Och var det något lag som visade finess och effektivitet så var det Boisarna från Varberg som i första halvlek flitigt kombinerade sig fram genom ett rämnande Landskrona-försvar.  

Och visst visade Roar & Co att jag kan ha varit “fel po det” i  min analys av ett Varberg som inte något för den absoluta toppen av årets superetta. I skrivande stund skulle jag nog bara hålla Kalmar och Örgryte (Oddevold får ursäkta) före med ett BoIS som kvalar in på en fin tredjeplats! 

Men i den tidiga seriefinalen mot de förstnämnda på söndag har jag gärna fel. Igen.